förvirrad..
Jag är helt förvirrad men det är väl det kärleken går ut på att man aldrig ska veta vad som händer.
Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 2 år snart den 3 september.. Men saken är den att senaste
halvåret har det verkligen varit som om vi bara varit kompisar, kanske beror på mig också eftersom
jag har stött bort honom när jag mådde väldigt dåligt av personliga skäl. Jag slutade vilja pussa honom osv..
Och nu när jag mår bra så är vi fortfarande i det stadiet, båda älskar varandra jag vill verkligen inte vara utan
honom och jag vet att han inte vill vara utan mig. Ändå så umgås vi inte ens fast vi bor tillsammans?
Är vi hemma så sitter han vid datan och jag är i ett annat rum.. Vill verkligen inte att det ska vara slut.
Frågar mig hela tiden, är jag kär i honom? borde vi göra slut? passar vi verkligen ihop? men jag skulle
aldrig kunna föreställa mig att vara tillsammans med någon annan än honom så antar att man måste kämpa
och försöka hitta tillbaka till varandra igen eftersom vi båda älskar varandra så otroligt mycket att vi aldrig
skulle kunna vara ifrån varandra.. Men är så rädd att det inte kommer funka även fast vi försöker, det skrämmer
mig mest därför har jag väl inte försökt.. Vill verkligen inte leva ett liv utan honom men vill ändå inte leva
ett liv med honom som vi gör nu, känns inte rätt.. love is a pain in the ass..
Hoppas ni hittar tillbaka till varandra!
hoppas ni hittar tillbaka och att allt löserr sig!
skönt att du mår bra nu iallafall<3
fin blogg :)
Sv: Tack för titten!! Fin blogg. Och ja, det är krångligt det där med kärleken... Kan inte annat än att hålla med... Ha en fortsatt bra lördagkväll!!
men den är ju fin ;) Vgd? :P
kärlek är både det bästa och värsta som finns! Hoppas det löser sig <3 :)
sv;fin blogg :D
fiin!
allt bra med dig? :)
